16 december.

Det gör så jävla ont, jag saknar dig

så otroligt mycket.

Jag saknar dig så mycket att jag vet inte

hur jag ska hantera det, jag är helt

lam av saknad. 

Hur ska jag kunna hantera det här? Jag förstår

verkligen inte hur.

Lilla fina pappa, jag kan inte förstå att

jag aldrig mer ska få se dig, aldrig mer

höra ditt "Hej gumman", aldrig se dig

skratta, aldrig se dig njuta av livet igen.

Det gör så ont att du och mamma aldrig

fick njuta av att äntligen vara ensamma,

jag kan se mig dig framför mig gå runt i

trädgården och muttra för dig själv medans

du plockar, sen gå in till mamma på en fika

och sen gå ut igen och fortsätta att alltid gör

a som du gjorde. Det var så här jag trodde du

skulle spendera din pension tills mamma går

i pension, för då skulle ni utforska världen.

Men ni fick inte göra något sånt, ni fick

inte uppleva något på grund av den här

äckliga sjukdomen! Fan vad jag hatar den!

JAG HATAR DEN!

Jag hatar den så mycket, pappa.

Jag hatar den för vad den gjorde mot dig,

jag hatar den för att den tog din chans

att lära känna Noah, jag hatar den för

att den tog dig ifrån oss.

 

Pappa, du kan inte förstå vilket tomrum

du lämnade efter dig.😢

Jag älskar dig!

Och jag älskar dig mamma!

 

Mamma, Katharina och Mats, bli aldrig sjuka.

Noah har redan förlorat en person innan han

ens vart 6 månader. Jag har alltid saknat

att ha mor/farföräldrar, så bli aldrig sjuka!

Saknaden och tomheten är enorm 😭
/ Natta