När jag kollar på den här bilden brister mitt hjärta.
Det där är inte min pappa, min pappa har alltid haft mycket skägg, mörkt hår,

mage och alltid varit full av glädje. Inte mager, inget hår, inget skägg, och alltid trött.
Det är inte så jag känner min lilla pappa.

Den här sjukdomen har förändrat dig så himla mycket och pappa, det skrämmer mig.

Du anar inte hur mycket det skrämmer mig, det här är seriöst det värsta året jag upplevt 

och det svåraste jag upplevt. Men du är stark, det vet jag. Du är den starkaste jag vet

och jag hoppas att jag ärvt det av dig, för då kommer jag klara av det här.
Jag önskar jag kunde få träffa dig och mamma varje dag men det går inte,

men på sjukhuset kommer jag besöka dig så ofta jag kan. För tanken på att

du ska ligga där själv i tre veckor gör mig galen.
Även om vi inte talas vid varje dag ska du veta att jag tänker på dig varje dag,

varje minut och önskar bara önskar att du ska besegra cancern.

Och den dagen du blir friskförklarad så ska vi fira ordentligt, det lovar jag.

 

Jag älskar dig, pappa.

  FUCK CANCER!!!