28 januari.

Jag har kommit till en punkt i livet där jag inte känner igen mig själv längre, jag är inte 

alls samma person som jag var innan jag och Niklas gjorde slut.

Jag är någon helt annan, jag vet inte om det är något positivt eller negativt dock.

Det får tiden avgöra, tiden får också avgöra om jag kommer förändras mer eller

förändras tillbaka till den jag var förr. 
Som pricken över i:et så är jag alltid ledsen, orolig och känner mig inte nöjd med 

något alls, speciellt inte mig själv. Jag skrattar inte lika mycket längre, 

jag har alltid gråten i halsen och det känns som jag slits sönder på insidan.

Det finns en person som får mig att känna mig så speciell, han får mig att skratta

på ett sätt som jag bara skrattade innan allt förändrades, han får mig att le sådär himla

töntigt som man gör när man tycker om någon,

han får mig att känna mig nöjd med livet igen,

men jag känner bara så när han är nära mig, vilket han sällan är längre.

Sekunden han går ut genom dörren förändras allt.

Det känns som jag står på en pall och och någon sparkar undan den,

ena sekunden känns allt så underbart, alla gamla sår läkte igen och andra

sekunden förändras allt igen, till det värre....

 

 

Du får gärna ringa mig med hemligt nummer medans jag tar en cigg om du vill 0762693178 :)

Har du skype eller kik så man kan skriva med dig utanför datorn iaf? :)

Du får skaffa kik för min skull då ;) Skulle vilja få dig att känna dig som den vackra tjej du är :) Du verkar nere om du myser lite med min sibiriska jordekorre kommer du komma på mycket bättre humör (han bits inte) :)

Kan skicka bild på honom på kik också ;) Kan de inte vara värt att skaffa kik för att prata med en go och glad kille som INTE tänker med kuken och som har en jordekorre som husdjur ;)

Heter du på kik då? :D
1-0 till mig då ;)