23 januari.
Sommar, åh älskade sommar.
Vad jag saknar dig.
Fast tiderna är precis likadana året runt
så känns allt mycket värre på vintern pga
av att det är så mörkt och dystert, då blir
ens humör också mörkt och dystert, fy fan.
Varje dag när jag vaknar funderar jag på om
det verkligen är värt att vakna.
Ingenting känns roligt längre.
Ingenting känns som det är värt att göra.
Ingenting.
Är livet ens värt all den här smärtan?
Hörru du goding, jag saknar dig.
Kommentarer
Trackback
