05 januari.

Jag har vart singel sen början av augusti, inte direkt länge om man säger så,

och även fast det var mitt val av avsluta förhållandet så är det

klart att det inte alltid har varit enkelt,

det har vart vissa dagar jag älskat singellivet,

friheten och allt det där, men sen har det vart vissa dagar som jag avskytt det,

saknat närheten,  tryggheten och veta att någon väntar på en hemma,

sen har det även vart vissa dagar då jag saknar N och undrat om jag gjorde rätt val?

Men eftersom jag var osäker på mina känslor för honom så känns det ändå som rätt val

och han verkar lyckligare nu så det var nog verkligen rätt val,

men vi fick 3 fina år och jag tar med mig fina minnen.

Jag kommer alltid sakna min bästa vän.

Men ja, frågan är ju vad man vågar satsa på och inte?
Jag har ju väldigt svårt att lita på personer och det finns nog bara ca 3 personer

som jag faktiskt litar på, om det ens är så många.

Så jag vågar inte satsa på något.

Jag vill våga, det vill jag så gärna, för det finns ingen mer underbar känsla

att vara kär, men tyvärr är det ju även den värsta känslan.

All osäkerhet, all svartsjuka, alla frågor som dyker upp.

Orkar jag med det?

Vill jag orka med det?

 

 

 

Tills jag har någon att hålla kär igen så har jag min gravida flickvän

som jag kan gå på dejt med, hon gör mig tjockare men jag älskar henne

så det är det fan värt och tillslut så får vi ju hålla skorpan i famnen,

då kommer allt vara glömt! ♥ 

 

 

Klart att du ska våga! Annars kommer du ju aldrig att hitta den rätte :-) Men nu är ju du ung så det är ju ingen brådska :-) Man kan riktigt njuta av att vara singel oxå som du säkert märkt. Men om du hittar någon så är det klart att du ska våga. När du hittar den rätta kommer allt att falla på plats och det kommer inte finnas så mycket osäkerhet, svartsjuka eller frågor.

Lycka till hur du än gör!