Jag och Max träffades på en fest för första gången runt nyår, fast vi gick på

högstadiet samtidigt i 2 år( han är 1 år äldre än mig ) och eftersom vi har samma

efternamn frågade dom yngre lärarna mig om vi var släkt, dom äldre visste vilka

mina systrar var för dom hade haft dom med så dom fråga inte det, haha. 

Iallafall, vi umgåtts rätt flitigt från alla hjärtans dag och jag hade inga "planer"

på att bli kär med tanke på allt som hänt med pappa och alla annat omkring mig.

Men jag är så otroligt lycklig att du är min. Du gör mig så otroligt glad på ett sätt

ingen någonsin har gjort.Jag är en otroligt svarsjuk person men med dig är jag knappt

det för du får mig verkligen att känna att jag är den enda och jag hoppas den känslan

kommer sitta i. Det här är bara början, älskling och jag är redan så otroligt lycklig.

Jag tycker om dig så mycket!!!!