Tror ni på ödet?
Det gör jag. Jag tror dock att ibland är det slumpen.

Som min och Lindas vänskap. Vi stod i skolan och skrattade åt samma sak, sen följde hon med mig, min syster&systerdotter till busfabriken. 
19 november är det exakt 6 år sen.

Hade vi inte skrattat åt samma sak då hade vi kanske aldrig blivit vänner och då hade jag inte haft världens finaste guddotter.

Sen första dagen har jag älskat dig så mycket att det gör ont. Sen första gången jag höll dig har du vart min livskraft, fast du spydde på mig det första du gjorde. ^^ Jag kunde dock inte brytt mig mindre. För jag höll en perfekt liten tjej i famnen. Ingen är perfekt men det var du. ♥

Nu är du 4 år och du börjar bli stor, jag förstår inte vart min lilla böna tog vägen. Du växer upp för fort, jag hinner inte vänja mig.

En sak jag hoppas du vet att jag kommer alltd finnas vid din sida, jag kommer aldrig någonsin att svika dig, det svär jag mitt liv på. 

 

Jag älskar dig till månen och tillbaka. ♥