Idag går det inte bra att plugga, har jätte svårt att koncentrera mig.

Tankarna hamnar alltid någonstans hela tiden, vilket är väldigt irriterande.

Känns som jag inte kommer någonstans alltså, förbannade psykologi.

Känns som jag lämnade huvudet i Linköping.

Imorgon ska jag få besök av mina föräldrar och min syster, då kanske jag kan få lite hjälp av min mor som är undersköterska, så jag kommer någonstans med det här.

 

 

 

 

 

 

Alltså idag fick jag en så jävla hemsk nyhet, den här världen vi lever i skrämmer seriöst mig.

Människorna i den skrämmer mig.

Vart tar det stopp? Hur ska vi kunna skydda våra barn mot alla sjuka människor som finns i den?

Jag får så ont i magen när jag tänker på det. Vad ska vi göra ?
Hur mycket man än vill kan man aldrig va där hela tiden. Men en sån nyhet gör mig livrädd för att skaffa barn, för tänk om ? Usch, tanken skrämmer ihjäl mig!