För mig är barn det viktigaste i mitt liv, jag längtar efter att få egna barn varje dag.

Jag är så otroligt barnkär och jag stannar gärna hemma en fredag eller lördag kväll och myser med min guddotter istället.

Tyvärr slösa jag flera år på någon som inte ville ha barn. Jag kanske bara är 22 år men jag vill ha barn men jag vill ha barn med någon jag verkligen känner och älskar, och det tar flera år.

Jag är så rädd att jag ska göra det igen. Jag vill inte slösa min tid på någon som inte är värd min tid igen.

Det känns som jag inte har gjort något annat och något jag lärt mig är att det kan vända så fort, livet kan ta slut på en sekund.

Jag vet dock inte om jag vågar lita på någon än, det har bara gått 2 månader sen jag vart singel. 

Men jag vill inte kasta bort en chans ifall att. Det sliter mig itu!

Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska känna. Jag blir så förvirrad.

 

 

 

 

  

 

 

Efter allt du gjort mot mig, efter hur du har behandlat mig genom åren så kan jag ändå inte få dig ur mitt huvud.

Jag tänker på dig varje dag och tänker alltid på "tänk om". Jag vill inte känna såhär, det är så jävla svårt.
För jag måste inse, du är ett rövhål rent ut sagt. Du om någon är inte värd min tid, ändå kan jag inte sluta tänka på dig. Du krossade mitt hjärta och sen lekte du med det. 

Så kan någon snälla berätta för mig varför jag plågar mig själv?