12 november.

  • Undersköterska.
    Jag studerar som sagt till undersköterska målet är att det ska bli sjuksköterska i framtiden, men finns ju många områden inom vården och jag känner redan nu att psykologi är inte min grej, samma sak med med äldrevården/hemtjänsten utan jag gillar fysiska skador/sjukdomar, saker som påverkar kroppen inte huvudet så det kommer bli min inriktning. För psykologi är skit rent ut sagt, haha. Så jävla tråkigt. 

  • Jag är höjdrädd.
    Ae fy fan, jag hatar verkligen höjder. Jag bor på tredje våningen och jag blir svimfärdig varje gång när jag kollar ut från balkongen.


  • Jag dricker inte kaffe.
    Jag förstår inte hur ni kan svälja det? Det är ju fan vidrigt, haha. 

  • Lakan och strumpor.
    Jag HATAR tråkiga strumpor och lakan, jag måste ha färger och mönster på dom, annars spyr jag på dom. Så jäkla tråkigt, haha.

  • James Arthur och Sam Smith.
    Det är mina två favorit artister, jag älskar dom. Deras röster är..Jag kan inte ens beskriva dom, speciellt inte James Arthurs. Hans röst är den mäktigaste och finaste som finns. Och han är för jävla snygg med!;)

  • Att vara gudmor.
    För mig finns det inget bättre än Saga, hon är hela min värld. När Linda frågade mig om jag vill vara gudmor så ville jag bara skrika av lycka! Saga är allt för mig och att vara hennes gudmor, det är något jag är otroligt stolt över!

  • Kontantkort.
    Hahaha, jag är nog fan den enda i hela världen som fortfarande har kontantkort. :'D

  • Spöken.
    Jag tror på spöken. Jag tror inte det är som i Ghost whisper direkt men jag tror att dom finns.

  • Rädsla.
    När jag var liten var det någon idiot som sprang runt i våran trädgård och knackade på våra fönster. 
    Det har satt djupa spår i mig, jag hatar seriöst den idioten som gjorde det.
    Första gången h*n gjorde det satt jag och Kornelia uppe sent på natten och lekte med barbie då hör vi en viss knackning på fönstret, vi frös till och gick till mamma och pappa, dom trodde inte på oss.
    Vi gick tillbaka till mitt rum och jag drog upp gardinen och kollade ut, fattar inte hur jag vågade, men det var ingen där så Kornelia och jag satte oss i sängen igen, men vi kunde inte slappna av då kom det igen. Vi gick tillbaka till mamma och pappa och sa att det visst var någon som knackade på fönstret, då kom knackningen på deras fönster. Pappa flyger upp fort som fan och springer ut och jagar idioten, men han hann undan, vi sov alla 4 i deras säng den natten och dagen efter vågade jag inte gå ut, jag satt på våran trappa på baksidan och undrade om han kollade på mig, jag var så jävla rädd. Vi hittade skoavtryck i rabatten utanför mitt fönster och i leran, äcklet hade halkat när pappa sprang ut och jagade honom.
    Det va inte sista gången det hände, i flera år kom h*n tillbaka och gjorde sin jävla knackning. När jag växte upp så mycket att jag började springa ute på nätterna hade jag en klump i magen varje gång jag kom nära vårat hus, vi hade ljus som reagerade på om man gick förbi och om lampan va tänd någonstans när jag kom hem då sprang jag in. En gång knackade h*n på badrumsfönstret när min syster och systerdotter duschade, alltså vad va det för sjuk idiot? 
    Vi satte upp fällor i trädgården för att vi skulle märka hur h*n gick, vart h*n kom ifrån men dom var alltid orörda. Det får mig att fundera på hur fan h*n kunde "missa" dom ? Kollade han på oss eller vad?
    Ni måste förstå att det här är runt 12 år eller mer sen det hände och jag minns ändå detaljerna, så jävla skadad är jag sen den där jävla idioten höll på! Efter det där flyttade jag upp på övervåningen,
    jag känner mig inte trygg än idag att bo långt ner, därför jag bor på tredje våningen.
    Hade mitt ex sagt att vi fått en lägenhet längst ner hade jag sagt hell no!
    Vi polisanmälde händelserna men inte fan hände det något, dom väntade väl på att h*n skulle ta sig in i vårat hus, eller på att h*n skulle attackera oss utanför.
    Jag vill veta vad det är för sjuk människa som utsatte oss för det där?
    Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när jag skrev det där, det var en hemsk händelse,
    som gav mig en jävla rädsla.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0