Det är alltid svårt att träffa någon, men det är ännu svårare att träffa någon

som folk i ens omgiving  känner till eller känner.

För då kommer alla åsikter fram, man hör massor skit från dom. 

Man vet ju inte vad som är sant och vad som inte är sant,

om personer har vart så och förändrats, kanske aldrig vart så eller är så just nu.

Och då blir man ju så jävla rädd.

Jag är en sån där person som vill ta reda på saker själv,

Jag går hellre den hårda vägen fram än 

hör massor som kanske inte är sant och missar en chans pga av folk som ska lägga sig i.

Jag är också en sån där sjukt svartsjuk person,

för jag känner att ingen kan tycka om mig, 

det finns inget att tycka om, inget bra. Jag tror alltid folk driver med mig,

så när jag hör om en killes(som jag tycker om) förflutna

så blir jag så sjukt osäker i mig själv och ja, då blir jag så förbannat jävla svartsjuk.

Inget jag är stolt över och jag försöker inte visa det,

men bättre att vara ärlig om det än att låtsas att man inte är det känner jag.