10 december.
Ända sen jag var ganska liten har jag vart barnkär.Så när Alva, min systerdotter föddes för 7,5 år sen var jag så himla glad.Hon var första barnet jag verkligen hade chansen att umgås med riktigt ordentligt. Jag umgås mycket med henne och sett henne växa upp till en en fin tjej med mycket humör, haha!Mina andra syskonbarn bor i Södertälje så ser dom inte direkt ofta.För 3,5 år sen föddes min guddotter Saga och då var jag lite äldre och förstod mer , men längtan efter ett eget barn växte.Jag tar alla chanser jag får att umgås med henne, tyvärr blir det inte lika ofta längre. Och det är väldigt jobbigt. Jag saknar henne varje dag.Hon är en så fin tjej med mycket humör hon med!För 2 år sen föddes lilla Molly, Alvas lillasyster. Hon var så liten och så snäll.Det är bara drygt 1 år år mellan Molly och Saga men ändå kände jag mig mycket äldre. Att hålla alla 3 för första gången var en otrolig känsla, alla var så fina.Men ingen av dom är min egen.Spelar ingen roll hur ofta jag är barnvakt för när dagen är slut måste jag "lämna tillbaka" dom.Då kommer den ensamma känslan igen. Känslan att inte ha en mening.Idag känns det som jag aldrig kommer få uppleva känslan att bli mamma.Jag är bara 21 men det känns inte som Niklas vill ha några. Han säger inte nu, men det känns som han säger aldrig.Jag bara hoppas...
Kommentarer
Svar:
åh, gulliga du! Jag blir så glad när jag hör sånt, lilla pandis! :*
Karolina.
Trackback
