07 juni.

Förut levde du. Du skratta, du grät, du älskade.
Men allt tog slut.
Istället har du har blivit vinden i mitt hår, marken jag går på&snön som ligger stilla.
Du finns alltid i mina tankar.
Du fick inte bli mer än 44.
Vila i frid, min älskade.


Ni vet vad man säger.
Om man älskar en person låter man den går.
Älskar den dig kommer den tillbaka.


Förmåga att drömma.
Tillit att tro.
Mod att älska


Vet du vad jag fruktade mest av allt?
Att jag skulle glömma dig.
Jag försökte intala mig själv varje dag att det skulle aldrig hända.
Men dagarna gick och jag har glömde hur du lät, ditt skratt, hur du gick.
Jag hade nästan glömt allt med dig och frukade att jag skulle glömma dig.
Vet du vad det bästa idag är?
Idag fruktar jag det inte längre!


The days hurts.
The nights hurts.
The light hurts.
My eyes hurts.
The dark hurts.
My heart hurts.
It all hurts..


Den dagen du ber mig dra åt helvete och ber mig lämna dig i fred tänker jag gå min väg.
Jag tänker inte hata dig.
Jag tänker vänta tills dagen du ringer och säger att du behöver mig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0