20 januari.

Fast klockan var efter 01:16 så var det grymt ljus ute.
Det visade sig vara månen som lös upp så grymt mycket.
Och det rev upp gamla minnen, smärtsamma minnen.
Jag börja bokstavligen gråta. Det gjorde så ont.

En del av mig har gått vidare. En annan försöker och en vägrar.
Kroppen har gått vidare, hjärnan försöker och hjärtat vägrar. 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0