Ännu en underbar morgon med pappa..
 Vissa dagar så kommer han hem och säger " Hej gumman " o.s.v.
Vissa dagar är han som ett jävla åskmoln.
Varför kan det aldrig går en dag utan tjafs och bråk?
Varför kan vi aldrig hålla sams?
Jag älskar dig, men ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen.
Du kan få min värld att falla på några sekunder.

Du säger alltid att jag har det så lätt.
Jag tror inte du vet vad du pratar om när du säger så.
Du är 62 och jag är 18. Det är väl klart vi har olika problem.
Du har en fru du vart gift med i 200 år och 6 barn som älskar dig.
Jag har inte kommit så långt i livet.
Bara för att jag inte är villig att bli vuxen än så klagar du alltid på mig.
Varför?
Jag vet att att du aldrig fick uppleva att vara tonåring. Att du fick bli vuxen direkt.
Men kan du inte låta mig få uppleva det?
Låta mig leva mitt liv?

Du om någon borde veta att jag hatar tjat.
Att jag bara blir irriterad och ger upp då.
Speciellt när du påstår att jag inte klarar något.
Jag önskar jag kunde kämpa på och motbevisa istället.
Men jag klara det inte bara.
Jag ger bara upp.

Jag hoppas att en dag så slutar allt.