10 februari.

Ni skulle nog bli chockade om jag berättade hur mycket jag gjort för att glömma en kille.
Mina händer skakar när jag tänker på det.
Jag lyckades glömma honom.
Men medans jag höll på att glömma dök du upp.
Du var så himla söt när du log, jag kunde inte låta bli att le då och jag blev varm inombords..
Jag saknar det roliga vi hade.
Vi satt uppe i flera i timmar och snackade.
Gud vad jag saknar det.

När mitt mål var att glömma då kände jag absolut ingenting.
Jag var tom.
Sen kom du in. Som en drömprins.
Du fyllde mig med glädje.
Men som vanligt var jag så dum att gå på det.
Du lekte med mig eller hur?
Stupid, stupid, stupid.
Att sakna en person så här börjar ta sitt pris.
Jag har gjort mycket dumt.
Och jag hoppas att styrkan kommer tillbaka.
Men mest av allt, hoppas jag att du kommer tillbaka.


Trackback
RSS 2.0