När jag låg i din famn och såg in i dina ögon.
Var jag lycklig. Det var en otrolig känsla. Jag älskade den.
Jag älskade att hålla om dig och gå längs kanalen,
jag älskade att stå ute på piren och kolla på stjärnorna med dig.
 
Nu när jag är vid piren, går längs kanalen eller kollar på stjärnorna gör det bara ont.
Det är som ett slag mot bröstet. Jag kan inte andas.
Ändå fortsätter jag titta på stjärnorna, i hopp om jag blundar står du och håller om mig.

Jag funderar på att gå vidare.. Utan dig.
Men jag vet inte om jag klarar det.
Jag kämpar varje dag för att tårarna inte ska ta över.
Jag älskar dig.
Och kommer alltid göra.
i miss you so bad, darling.


Går du på det falska leendet?