Jag vill andas din kärlek.
Jag trodde vi var äkta.
Hur kan man ha så fel?


Jag tror du har blivit en stjärna.
Den allra vackraste och som lyser klarast!
För stjärnhimlen är lika magisk som du var.


Varje gång jag ser upp mot stjärnorna får jag ont i bröstet.
Det är som ett slag.
Fast smärtan vill ta över kroppen står jag med tårarna rinnandes,
står jag kvar och ser upp.
Jag saknar dig.


Alla fejkar sitt leende någon gång.