Varför känns det som jag inte har något att leva för?
Jag har världens underbaraste pojkvän. Världens bästa familj. Och underbara vänner.
Att en viktig person lämnat mig har fått mig att falla ner på mina knän.
Att en person kan va så viktig i ens liv så när den lämnar dig krossas allt.
Glädjen försvinner. Läpparna vill inte le.
Skrattet försvinner i djupet.

Jag vill bort från Borensberg. Bort från Motala.
Bort från Östergötland.
Börja om på nytt.
Men jag skulle aldrig klara av att va ifrån alla.

Jag saknar dig, älskling.
Kom hem nu!!!!
Jag kommer aldrig klara en vecka utan dig.