Jag hatar när det blir såhär.
Jag är alltid stark innan jag ser bilder på dig. Hör ditt namn eller bara tänker på dig.
Jag var så glad på dagen, Marcus hade kommit hem och allt.
Mamma och jag skojade. Och hon märkte t.o.m att jag var gladare.
Sen såg jag bilden på dig&mig som satt kvar på garderoben.
Och allt bara sprack.
Jag hatar att tårarna kommer.
Jag hatar att det gör ont.
Jag hatar att jag blir svag av att se dig.
Förut vart jag stark när jag såg dig.
Men inte längre.
Ens blotta tanken på att krama om dig gör ont.

Hur ont jag än har i huvudet höjer jag musiken för att försöka göra så tankarna inte hörs.
Förlåt. Jag kommer nog inte klara det här.