Förlåt.
Det var inte meningen att det skulle bli såhär.
Men att jag inte får va med vem jag vill får mig att koka.
Jag har ett eget liv.
Det är bara jag som bestämmer över det.
Jag hatar när folk ska bestämma över mig. Det är det värsta jag vet.
Jag vill inte känna mig instängd.
Det vet nog en hur det slutar när jag gör det.
Jag klarar inte av det, jag orkar inte det.
Jag vill inte prata. Aldrig.
Jag vill bara att du ska lägga dig brevid mig och hålla om mig hårt.
Och bara hålla käften.
Det är då jag vet att du finns för mig.
Inte när du tjatar fram att jag ska prata. Då blir jag bara mera ledsen.
För jag har aldrig pratat om mig själv, och tänker inte börja med det heller.
Jag vill bara att tankarna ska sluta plåga mig.