Jag minns dom första gångerna jag träffade dig.
Jag var runt 13-14. Så du var i min ålder som jag är nu.
Du var en riktig moppetönt. Haha, så söt.
Det var en kväll hos Natta. Jag satt på soffans typ ryggstöd.
Och du satt brevid mig. Fast i soffan. Du spelade upp ' asshunter - det heter faktist bot '.
Du var så liten, söt&oskyldig. Fast ändå mystisk.

Jag minns när vi badade. Du var så gullig när du tyckte det var kallt.
Och sandkriget var så underbbbbbart.
Sen gick sommaren och skolan började. Jag såg dig knappt mer.
Förutom då jag, jessie&jessi åkte in till linköping och träffade dig.
Förtfarande söt, men lite äldre.
Och någon gång när vi var i johannelund @ party.
Sen gick åren.

Runt mitt sommarlov när jag slutade nian tog du kontakt igen.
Jag rös när såg att du hade kommenterat en bild på lunar; Något om att jag inte sa hej.
Vi började snacka igen.Sen bestämde vi att vi skulle träffas.
Jag kom ner före dig. Och satt på kanalbron. Jag lyssnade på musik och förskte lugna ner mig.
Hjärtat slog. Och jag var hur nervös som helst. Sen kom du i din jävla Audi som du verkar va kär i. ^^
Alltid lika glad. Och du vet nog inte hur fin du är när du ler!
När vi gick i varmon.. Jag vet inte hur jag kände. Du fick mig att sväva. Du fick mig att le inombords.
Du fick mig varm.
Sen den dagen ville jag ha dig som min..
Ändå blev jag tillsammans med några som fick mig att bryta ihop. Sårade mig.
När jag hade den perfekt framför mig. Jag älskade dig i smyg.
Jag kollade upp på stjärnorna och tänkte på dig.
Det är vår stjärnhimel, älskling.

Tiden gick. Och vi träffades och du fick mig att le bara av att titta på mig.
Jag är så blyg när det gäller kärlek, så jag fortsatte att drömma om dig.
Första gången du kysste mig blev jag hel. Jag blev så lycklig!
Jag hade undrat hur det skulle kännas och det är en otrolig känsla!
Vi fortsatte att träffas till den 26 april.
Då tog jag mod till mig när vi låg på studsmattan och frågade; ' när ska du bli min? '
Jag fick dig den dagen. <3

Det jag inte visste var att den dagen miste jag min bästa vän.
Jag trodde jag gjorde det bästa beslutet för alla.
Men det jag inte visste var när jag var så himla lycklig fanns det en som inte var det.
Förlåt Toni.
Men jag fortsatte att såra..
Till slut så att jag själv blev det. Och fick känna min egna smärta.
En smärta så kraftig att jag ville dö.
Men du fick mig att leva, Marcus.
Du fick mig att skratta.
Och jag älskar det!

Åh, jag minns när du sa ' älskling, jag älskar dig '.
Jag ville skrika så lycklig vart jag! Det var så underbart att höra det från dig!
Jag var så glad. Och jag trodde aldrig något skulle gå fel.

Sen kom det dagar som jag inte ville ha.
Dagar vi började tjafsa. Jag trodde det skulle gå över.
Men det blev bara fler och fler dagar.
Tills en dag då du t.o.m åkte hem pga det.
Jag låg i sängen och tjöt!
Jag ville bara ringa till dig och säga ' KOM TILLBAKA :'( '.
Men som vanligt vågar inte fegisen visa känslor.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag ville bara försvinna.
Jag ville inte ha blöta kinder,  det var som mitt hjärta hade försvunnit.
Som du hade tagit med dig det!
För det gjorde så ont!
Jag ville ha dina armar runt min kropp.
Jag ville känna dina läppar mot mina.
Jag ville bara ha dig nära mig!

Vi blev sams. Och dagarna gick.
Och jag frågade om du hade tid att ses idag ist.
Och då fick jag smset som fick mig att bryta ihop.
Varför sa du så?! :*( Vill du inte ha mig längre eller vad handlar det om?:*(</3
Vad är 'uppehåll' för dig. I min värld är 'uppehåll' jag vill inte ha dig längre men vill inte såra dig.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag satt bara i soffan och stirrade rakt fram.
Tills nattis kom in i rummet och bara ' KAAAARRO ' med glad röst.
Då kom tårarna.
Och alla höll om mig.
Jag kunde inte andas.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Så jag duschade. Tog bort tårarna och gick ut med hundarna och hade dne högsta volymen i ipoden.
Jag ville tränga bort tankarna. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Allt bara snurrade.
Hade jag inte haft mina tjejer som fick mig att skratta hade jag gått under.

Tanken att förlora dig får mig att vilja se döden i vitöga.

Jag älskar dig, Marcus Åström.
Av hela mitt hjärta.